Tre veckor senare...

Idag var det då tre veckor sedan jag opererade bort mitt kolesteatom. Vet inte riktigt om jag kan säga att det har gått fort eller sakta, det beror väl på hur man ser på det :) Läkprocessen går framåt även om jag tycker vissa saker går lite väl långsamt. "Tandläkarbedövningen" som jag haft i halva tungan är nu nästan borta vilket känns väldigt skönt! Det är bara när jag borstar tänderna eller typ dricker kolsyrat som det fortfarande känns lite konstigt. Känseln på själva örat börjar också komma tillbaka, det är bara längst upp på örat som det fortfarande är halvt borta men det blir väl bättre med tiden. Vad som dock inte verkar vilja ge med sig är hörseln. Hör fortfarande extremt dåligt vilket verkligen är superjobbigt. Det är svårt att höra vad folk säger, vet inte hur många "va" "en gång till" jag säger varje dag, och när det är mycket ljud och muller runtomkring blir jag jättetrött i hela huvudet. Börjar också bli måttligt trött på att ständigt höra mig själv i huvudet när jag pratar. Pulsen i örat gör inte saken bättre heller. Det verkar även som att ju mer ljud jag har runtomkring mig ju högre pulserar det, dock finns det stunder som den är helt borta också så än så längre finns det hopp :) När det gäller hörseln börjar jag snart bli lite smått orolig. Jag vet att det bara är tre veckor sedan, men tänk om det är så här jag ska höra i resten av mitt liv! Självklart är det alltid en risk när man opererar och jag var fullt medveten om att min hörsel inte skulle bli bättre men inte katten var jag beredd på att det skulle bli sämre. Om två veckor är det i alla fall återbesök igen så jag får väl fråga då.