Allt går framåt...

I morgon är det dags att jobba igen :) Det var verkligen superkul att komma tillbaka förra veckan. Fick en sådan energi som jag inte haft på de senaste och jag var till och med pigg när jag kom hem efter jobbet. Dagen efter var däremot en annan historia, tror det var väldigt smart att börja lite försiktigt på halvtid först. Det kändes också verkligen i kroppen att man inte har varit speciellt aktiv de tre senaste månaderna. Halvväg in i första dagen trodde jag nästan att ryggen skulle knäckas, tänk vad fort muskler tynar egentligen. Denna veckan blir det också halvtid och sedan trappar vi upp. För övrigt så läker örat bra och i torsdags sa det plötsligt klick och bara sådär kom en del av hörseln tillbaka. Däremot så blev ekandet i huvudet när jag pratar ännu högre och pulsen den kommer och går som den vill. Men vi tar väl ett steg i taget. Nästa måndag är det i alla fall dags för återbesök hos doktor Rut så får vi se vad hon säger :) Något som också är väldigt kul är att naveln äntligen nu har läkt efter titthålet!! En stund där trodde jag att den aldrig skulle bli fin igen. Än så länge är det ju fortfarande lite ömt eftersom skinnet är mycket tunnare, men jag tycker ändå att det ser väldigt fint ut.

Tre veckor senare...

Idag var det då tre veckor sedan jag opererade bort mitt kolesteatom. Vet inte riktigt om jag kan säga att det har gått fort eller sakta, det beror väl på hur man ser på det :) Läkprocessen går framåt även om jag tycker vissa saker går lite väl långsamt. "Tandläkarbedövningen" som jag haft i halva tungan är nu nästan borta vilket känns väldigt skönt! Det är bara när jag borstar tänderna eller typ dricker kolsyrat som det fortfarande känns lite konstigt. Känseln på själva örat börjar också komma tillbaka, det är bara längst upp på örat som det fortfarande är halvt borta men det blir väl bättre med tiden. Vad som dock inte verkar vilja ge med sig är hörseln. Hör fortfarande extremt dåligt vilket verkligen är superjobbigt. Det är svårt att höra vad folk säger, vet inte hur många "va" "en gång till" jag säger varje dag, och när det är mycket ljud och muller runtomkring blir jag jättetrött i hela huvudet. Börjar också bli måttligt trött på att ständigt höra mig själv i huvudet när jag pratar. Pulsen i örat gör inte saken bättre heller. Det verkar även som att ju mer ljud jag har runtomkring mig ju högre pulserar det, dock finns det stunder som den är helt borta också så än så längre finns det hopp :) När det gäller hörseln börjar jag snart bli lite smått orolig. Jag vet att det bara är tre veckor sedan, men tänk om det är så här jag ska höra i resten av mitt liv! Självklart är det alltid en risk när man opererar och jag var fullt medveten om att min hörsel inte skulle bli bättre men inte katten var jag beredd på att det skulle bli sämre. Om två veckor är det i alla fall återbesök igen så jag får väl fråga då.

Dagens projekt...

Det här med att tvätta håret är en jäkla procedur säger jag, men det blir väl lättare med tiden. Inget vatten får komma in i örat och jag får samtidigt inte stoppa in något i örat som typ fetvadd som skydd heller. Inte en lätt uppgift, men skam den som ger sig. Förra veckan va mamma här och hjälpte mig men idag kände jag att jag ville pröva själv. Det gick faktiskt riktigt bra förutom lite möjlksyra i benen, nackspärr och en krökt rygg :) Tänkte att jag kunde dela med mig om hur jag gjorde om det är så att någon av er läsare ska göra samma/en liknande operation och vill ha lite tips.

För att skydda lite extra la jag en liten kompress över örats ingång och sedan en pads över kompressen som jag drog en tejp över så den skulle sitta fast. Därefter la jag en fetvaddsremsa bakom/längst upp på örat om det skulle läcka in. Sedan satte jag decelitermåttet över alltihopa, satte mig på stolen vid badkaret och lutade mig till höger över, så örat med dl-måttet står rätt upp. Efter det var det bara att börja tvätta. Eftersom dl-måttet satt ganska så bra behövde jag inte hålla fast det hela tiden utan enbart när jag sköljde håret med vatten.

Det hela tog ju sin lilla tid kan jag ju säga men shit vad man känner sig piggare och fräschare! Tror nog att det får bli en liten tur till torget nu eller kanske Ikea :)

Återbesök...

I fredags var jag som sagt på första återbesöket efter operationen till doktor Rut. Allting såg jättefint ut tyckte hon, inga infektioner utan örat läker som det ska. Hon plockade bort all förpackning som låg i örat och även skyddet för trumhinnan. Ett bra tag höll hon på och plockade ut kompress efter kompress. Kan ju säga att för ett sådant litet utrymme som örat så fick det plats med en hel del, ett tag tänkte jag att det tar aldrig slut. Trots att allt nu är utplockat ur örat är hörseln inte bättre än innan, utan det känns fortfarande som att det sitter något i vägen. Typ som när man får en öroninflammation och hörseln sakta sakta försvinner. Pulsen sitter också fortfarande i och dunkar på sekund för sekund, vissa stunder svagare och andra gånger låter det som en orkester i huvudet. Men det ger väl med sig med tiden. Hörseln visste hon inte om den skulle bli något bättre än den jag hade innan operationen men det får vi se på hörseltestet som ska göras om någon månad. Jag hoppas dock verkligen att hörselnedsättningen som jag har nu beror på att allt inte har läkt klart än för som det är ju är det ju på hörapparatsnivå. Glömde ju helt att fråga detta. Får komma ihåg det tills nästa återbesök.

Annars hade operationen gått väldigt bra tyckte hon. Hon hade sluppit att ta bort benet bakom örat utan hon hade kunnat fixa allt ändå. Mitt kolesteatom hade varit ganska så fullt så hon tyckte att det var bra att operationen hade genomförst just nu. Frågade om det kunde uppstå ett nytt kolesteatom eller om allt nu var över, men tyvärr finns det inga garantier för detta. Det som jag däremot måste sluta med är att sniffa in trumhinnan eftersom det är genom sniffningarna som fickorna bildas. Så de senaste dagarna har jag verkligen försökt men det är katten inte lätt att sluta med en vana som jag haft i nästan hela mitt liv. Det går liksom på automatik, det slår lock och jag sniffar in. Det är inte förrens precis när jag sniffat in som jag kommer på mig själv, jäklar jag får ju inte göra så! Men det är bara att fortsätta och jag blir ju mer och mer medveten så förhoppningsvis så ska jag väl lära mig att inte sniffa :)

En vecka senare...

Tänk att det redan har gått en vecka sedan jag opererade mitt öra. Så fasligt ont gör det inte, bara lite då och då, utan det som är mest jobbigt är nog det ständiga pulserandet men också att det kittlas så förbaskat inne i örat, men det har väl med läkprocessen eller nått :) Annars är jag fortfarande ganska så trött, det här med att ligga på rygg och sova är inte riktigt min grej så jag vaknar ju titt som tätt. Förkylningen gör väl sitt också antar jag. I morgon är det dags för återbesök till doktor Rut och då ska hon plocka ut tamponadern som sitter i örat. Ska också kolla med henne också hur snittet där bak ser ut, om jag kan sätta på vänster skalm på glasögonen igen. Balansen är ju inte den bästa just nu och det hjälper ju knappast när man har ett par glasögon som sitter halvt om halvt på sniskan och gör allt ännu mer vingligt. Just det ja, måste ju berätta att jag tvättade håret i går :) Lyckan var stor ska jag erkänna! Är ju sådan som tvättar håret varje morgon i vanliga fall så efter sex hårtvättfria dagar kände jag mig inte så där vidare fräsch. Ska dock erkänna att det inte var det lättaste. Men efter ett väl kompressinpackat öra med ett glas över som skydd för vattnet och med stor hjälp av mamma gick det faktiskt. Hur jag däremot ska klara av detta själv framöver är en annan fråga. Piratlappen har också fått gå i pension då den höll på att strypa mig första natten när jag kom hem. Hittade istället ett stort pannband som var mycket mer bekvämare.

Operation nr 2...

I torsdags förra veckan var det då dags för operation nummer två, eller den som egentligen skulle varit nummer ett om det inte vore för gallstenarna som fick frispel tidigare. Om jag va nervös inför den operationen va ingenting mot vad jag var nu. Det är lite på gott och ont det där med att ha varit med om något tidigare. Nu visste jag ju vad som skulle hända och vad jag skulle säga till om innan, men samtidigt var de det som ändå var jobbigast... att veta :) Den här gången vart det också lite mer väntetid innan eftersom jag låg som nummer två och inte ett.

Vid åttasnåret blev jag mottagen av en jättesnäll sköterska på avdelning 125 öron-näsa-hals på Sahlgrenska och vid tio rullades jag ner till en jättemysig inför-operationssal. Det var inte alls så stort som sist utan bara plats för tre sängar och lite mer hemtrevligt, ljuset var dovt, en tv va på och på väggarna fanns tavlor mm. Innan jag åkte ner fick jag återigen hoppa i de snygga knästrumporna, gigantiska trosorna och operationsrocken, som tur va fick jag en med knappar fram den här gången och slapp den med öppen bak :) Jag fick även cortison som skulle hjälpa mot svullnaden i örat, illamåendetablett så jag förhoppningsvis skulle slippa ligga och spy efteråt, panodil och lugnande för att göra mig riktigt go och gla. Cortisonet måste jag säga var i en klass för sig, har aldrig upplevt någon så konstig smak och konsistens innan, kan inte ens försöka beskriva vad skulle kunna efterlikna. På inför-operationssalen fick jag ligga en stund och vänta, nål sattes och sedan rullades jag vidare in till operationssalen. Vid det lagret hade de lugnande pillrena slagit in så pass mycket att allt var ett stort flum. Jag somnade och vaknade sedan igen efter nästan fem timmar med ett stort bandage över hela huvudet. En sköterska kom då och berättade att det snöade ute, visst tänkte jag och somnade om men vaknade kort därefter igen. Känslan efter en narkos måste jag säga är väldigt konstigt, det går liksom inte riktigt att beskriva. Kroppen är trött och vill sova och huvudet är halvklar/dåsigt och vill ha svar på frågor som kroppen inte orkar ställa. Hur har det gått? Var sitter nålen? Varför gör det så jäkla ont på foten? Vaddå snö?? Mitt upp i allt kommer någon och frågar om man vill ha saft eller en isglass. Allt är ett enda stort flumm. Den här gången kvicknade jag i alla fall till lite snabbare och efter ytterligare en timme bar det upp till avdelningen igen, lite småyr i huvudet men inget illamående! Väl där uppe var det bara att vila och ta det lugnt. Mamma kom på besök och jag fick äta lite kvällsmat. Hela tiden hade jag i bakhuvudet att snart sätter illamåendet igång, men icke sa nicke bara att konstatera att illamåendetabletterna hade gjort sitt!!! Gött!!! Mamma åkte hem och det var dags att försöka sova lite. På morgonen kom doktor Rut och berättade att operationen hade gått bra och hon hade tagit bort mitt kolesteatom, fixat trumhinnan men också bytt hörselbenet. Det stora bandaget runt huvudet togs bort och ersattes med en piratliknande lapp. Några timmar senare kom mamma och körde mig hem.

Dagarna som gått nu efter operationen har väl varit lite sådär. Inte så att det gör så vidare ont i örat, känns bara som en lätt öroninflamation med ett ständigt pulserande, utan jag är bara helt slut. Ända sedan jag kom hem har jag nästan sovit hela tiden förutom några tidsfördrivande timmar framför TVn. Kan ju i och för sig bero lite på att jag också har åkt på en lättare förkyldning och ett blaffemunsår eller så tycker kroppen att två operationen med en månads mellanrum är en för mycket. Idag är i alla fall första dagen som jag har kunnat hålla mig vaken ändå sedan i morse men jag känner nu att klockan gärna snart få bli läggdags :)

Koleseatomet måste nu bort...

Jaha, då gick det inte att dra på det längre utan nu vart det beslutat... Efter ett besök hos Doktor Rut idag stod det klart att kolesteatomet i örat måste opereras bort. Kan ju inte påstå att jag ser fram emot operationen men jag har ju vetat ett bra tag att en dag skulle det bli. Nu är dagen här och det måste göras, så det är väl bara att bita ihop och göra det *suck* Det positiva är väl däremot att jag efteråt slipper åka till läkaren någon gånger per år för att suga ut all skit som lagt sig i fickan. Kan ju inte säga att det verken är speciellt roligt eller vidare skönt att göra det. Så nu är det bara att vänta... Vänta på att brevet med dag och tid för operationen ska landa i brevlådan...