onsdag 31 oktober 2012

Swe Scrapbook...

Kortonsdags hos SWE idag och idag skapas det utefter en underbar skiss av Lillblomman :) Så här blev min tolkning av skissen...


Julkortbunten börjar så smått att ta form. Mitt mål detta året var ju att vara klar med alla tills den 1 november men så blev det ju inte riktigt :) Det har ju blivit några stycken men inte alls så många som jag trodde. Kanske inte så konstigt heller då hösten blev ganska så annorlunda mot vad jag tänkt mig. Men än är julen inte riktigt här fasten det känns så när man går in i affärerna, så det är väl bara dags att lägga i högväxeln :)

måndag 29 oktober 2012

Operation nr 2...

I torsdags förra veckan var det då dags för operation nummer två, eller den som egentligen skulle varit nummer ett om det inte vore för gallstenarna som fick frispel tidigare. Om jag va nervös inför den operationen va ingenting mot vad jag var nu. Det är lite på gott och ont det där med att ha varit med om något tidigare. Nu visste jag ju vad som skulle hända och vad jag skulle säga till om innan, men samtidigt var de det som ändå var jobbigast... att veta :) Den här gången vart det också lite mer väntetid innan eftersom jag låg som nummer två och inte ett.

Vid åttasnåret blev jag mottagen av en jättesnäll sköterska på avdelning 125 öron-näsa-hals på Sahlgrenska och vid tio rullades jag ner till en jättemysig inför-operationssal. Det var inte alls så stort som sist utan bara plats för tre sängar och lite mer hemtrevligt, ljuset var dovt, en tv va på och på väggarna fanns tavlor mm. Innan jag åkte ner fick jag återigen hoppa i de snygga knästrumporna, gigantiska trosorna och operationsrocken, som tur va fick jag en med knappar fram den här gången och slapp den med öppen bak :) Jag fick även cortison som skulle hjälpa mot svullnaden i örat, illamåendetablett så jag förhoppningsvis skulle slippa ligga och spy efteråt, panodil och lugnande för att göra mig riktigt go och gla. Cortisonet måste jag säga var i en klass för sig, har aldrig upplevt någon så konstig smak och konsistens innan, kan inte ens försöka beskriva vad skulle kunna efterlikna. På inför-operationssalen fick jag ligga en stund och vänta, nål sattes och sedan rullades jag vidare in till operationssalen. Vid det lagret hade de lugnande pillrena slagit in så pass mycket att allt var ett stort flum. Jag somnade och vaknade sedan igen efter nästan fem timmar med ett stort bandage över hela huvudet. En sköterska kom då och berättade att det snöade ute, visst tänkte jag och somnade om men vaknade kort därefter igen. Känslan efter en narkos måste jag säga är väldigt konstigt, det går liksom inte riktigt att beskriva. Kroppen är trött och vill sova och huvudet är halvklar/dåsigt och vill ha svar på frågor som kroppen inte orkar ställa. Hur har det gått? Var sitter nålen? Varför gör det så jäkla ont på foten? Vaddå snö?? Mitt upp i allt kommer någon och frågar om man vill ha saft eller en isglass. Allt är ett enda stort flumm. Den här gången kvicknade jag i alla fall till lite snabbare och efter ytterligare en timme bar det upp till avdelningen igen, lite småyr i huvudet men inget illamående! Väl där uppe var det bara att vila och ta det lugnt. Mamma kom på besök och jag fick äta lite kvällsmat. Hela tiden hade jag i bakhuvudet att snart sätter illamåendet igång, men icke sa nicke bara att konstatera att illamåendetabletterna hade gjort sitt!!! Gött!!! Mamma åkte hem och det var dags att försöka sova lite. På morgonen kom doktor Rut och berättade att operationen hade gått bra och hon hade tagit bort mitt kolesteatom, fixat trumhinnan men också bytt hörselbenet. Det stora bandaget runt huvudet togs bort och ersattes med en piratliknande lapp. Några timmar senare kom mamma och körde mig hem.


Dagarna som gått nu efter operationen har väl varit lite sådär. Inte så att det gör så vidare ont i örat, känns bara som en lätt öroninflamation med ett ständigt pulserande, utan jag är bara helt slut. Ända sedan jag kom hem har jag nästan sovit hela tiden förutom några tidsfördrivande timmar framför TVn. Kan ju i och för sig bero lite på att jag också har åkt på en lättare förkyldning och ett blaffemunsår eller så tycker kroppen att två operationen med en månads mellanrum är en för mycket. Idag är i alla fall första dagen som jag har kunnat hålla mig vaken ändå sedan i morse men jag känner nu att klockan gärna snart få bli läggdags :)

lördag 20 oktober 2012

Scraploppis...

Loppisen är nu över och det gick faktiskt jättebra! Lite saker fick följa med hem igen men fick ändå sålt mycket mer än vad jag förväntat mig :) Tack igen Bella för att du hjälpa mig idag!!!!

Funderar lite på att köra en omgång här på nätet också men vet inte riktigt vart. Sålde ju alltid genom Scrappiz tidigare men det går ju inte riktigt nu. Någon som har något bra tips???

torsdag 18 oktober 2012

Snart snart...

Det börjar dra ihop sig nu till loppisen, bara i morgon kvar :) Idag har det plockats en hel del här hemma, känns som jag hittar mer och mer ju längre in jag gräver i lådorna. Prismärkts har det också gjorts som en tok, bara några träklosstämplar som är kvar. Sedan återstår det bara att göra skyltar och packa ner allt. Så än så länge känns det som att jag kommer hinna med allt. Men vi får väl se :)

Här kan ni se ett axplock av vad jag har sysslat med idag :)




I morgon är det fotografering på jobbet. Ska bli riktigt kul att träffa alla barn och kollegor igen, det händer ju inte allt för ofta just nu. Kanske borde hoppa i säng snart då jag lär få gå upp i ottan om jag ska hinna att vara på jobbet vid åtta med tanke på att allt går i snigelfart just nu när jag ska göra i ordning mig :) Just det ja, hämtade förresten mitt nya körkort i dag och fick mig ett litet gott skratt. Ser ju ut som att jag sett ett spöke i fotoautomaten eller nått, ser ju inte riktigt klok ut ju! Men det är väl så ett körkort ska se ut har jag för mig... Eller??!! :)

måndag 15 oktober 2012

Fixar och donar...

Idag har det blivit en hel del fixande i scraprummet. Det är nämligen så att jag ska vara med på min första scraploppis nu på lördag! Försöker att ta tag i någon varje dag nu så att jag inte behöver stressa i sista minuten, vilket jag för övrigt är mycket bra på :) Hittills är cardstocken, mönstrade papprena, alla blommor, stickers, tickers och nästan alla dekorationer mm färdigpackade och idag tog jag tag i stämplarna. Så nu sitter jag här med halvt om halvt svarta fingrar efter all stämpling och rengöring. Är nästan klar med alla och har bara några stämplar kvar. Herregud vad tid det tar. Men nu ger jag mig för ikväll och lämnar de sista kvar tills i morgon. Då börjar också arbetet med att förpacka alla...

Har ni föresten inget att göra på lördag och vill fynda lite scrapsaker så tycker jag att ni ska besöka oss på loppisen. Loppisen kommer att vara i Föreningen Nordens lokaler på Viktoriagatan 15 E i centrala Göteborg mellan klockan 11-13.

söndag 14 oktober 2012

En oväntad vänskap...

Ikväll är Bassan ute så mamma kom över och vi kollade på en film. Herregud vad jag har skrattat! De stackars magmusklerna har fått jobba som bara den. Var väldigt skeptisk till den här filmen när jag fick höra handlingen men ännu mer när det visade sig att det även var en fransk film. Kan ju säga att franska inte var mitt tredje språk i högstadet så nja... Men shit vad fel jag fick, vilken underbar film!!! Älskar filmer som slår en helt knockout. Så om ni inte har sett En oväntad vänskap innan så rekomenderar jag starkt att ni gör detta :)



fredag 12 oktober 2012

12 Okt

Fredag igen :) Har precis varit nere på vårdcentralen för att kolla till snittet i naveln. Det hade inte blivit värre men fortfarande ändå lokalt rött, såsigt och flagigt. Ingen antibiotika än så länge utan vi skulle försöka med att lufta så mycket det går och sedan tvätta rent med asollösning morgon och kväll istället... Och detta ska jag nu göra själv... usch, blä och fy säger jag. Men det är väl bara att bita ihop och få det gjort så hoppas jag att det vänder fort som attan. Återbesök nästa fredag igen så tills dess fortsätter jag att hålla tummarna så det inte blir mer inflammerat. Nu är det dags åka till apoteket och införskaffa lite saker, lika bra att göra det nu innan det bli för mycket folk. Sedan blir det nog en riktigt degdag idag. Känner att jag har sovit alldeles för lite de senaste dagarna och gårdagens besök på jobbet tog rejält på krafterna, men det var det värt :)

onsdag 10 oktober 2012

Två veckor senare...

Två veckor har det nu gått sedan operationen och det känns faktiskt ganska så bra. Det gör ju fortfarande ont en hel del men det är ju inte så att värken försvinner över en natt precis. Mitt lunkade börjar snart kunna likna vanlig gång och jag kan nästan räta ut min rygg när jag går så snart är väl puckelryggen även den borta. Nästan alla snitt verkar också läka bra vilket känns skönt, bara naveln som krånglar lite. Va nere på vårdcentralen idag igen för att byta förbandet. Det var fortfarande lite rött och såsigt så hon la en liten grön bakterieabsorberande kompress i naveln innan hon tejpade över igen. Håller tummarna att denna ska hjälpa för annars verkar det som att det blir en kur med antibiotika. Innan hon tejpade över blev jag också lite småtvingad att kolla hur snitten såg ut. Har inte velat göra detta innan då jag tycker att det är skitläskigt och äckligt, men det var faktiskt inte så farligt. I naveln hade jag lite föreställt mig ett stort snitt där man såg både det ena och det andra, men så var det ju inte riktigt :) Snittet var ganska litet runt 1,5 cm och såg ut som ett litet sträck med lite rött och gult runt om. De tre andra snitten va ännu mindre runt 5-10 mm och man såg dom knappt.

Idag har också farmor och farfar varit här på besök och lämnat tillbaka min bil som de fått låna eftersom jag ändå inte har kunnat använda den. Det blev lite våffelfika och prat innan jag körde hem dom. Va lite smånervös när jag fått satt mig bakom ratten och tänkte lite att hur ska det här gå?? Men det gick ganska så bra, det jobbigaste var nog att ta sig i och ur bilen. Jag körde inte på något, eller någon annan för den delen heller, och jag tog mig helskinnad tillbaka hem, så egentligen gick det väl väldigt bra. Kan ju dock inte påstå att det var så vidare bekvämt att köra eftersom varje litet gupp på vägen gjorde att det gjorde ont i magen. Det känns ändå väldigt skönt att kunna köra igen eftersom jag då kan ta mig ut i från lägenheten lite mer.

torsdag 4 oktober 2012

SWE Scrapbook...

Dagens utmaning hos SWE handlade idag om ögonblicksbild, att skapa ett alster utifrån enbart det material som låg på var och ens scrapbord och att göra detta under max en timme. Inte helt lätt må jag säga för en snigelscrappare :) Det är extremt sällan som jag klarar av att få ihop ett helt kort på mindre än en timme. Istället tar jag gärna mycket tid på mig och funderar vänder och vrider oftast mer än en gång. Min tanke var därför att inte lägga så mycket tid på dekorationer, stämpelmotiv och dylik utan hålla det lite mer enkelt. Eftersom julen närmar sig med stormsteg och julkortstillverkningen är i full gång fanns det en bunt med julpapper på bordet och däribland ett ark med olika rutor med text och motiv. Sagt och gjort med lite papper, en hörnstans, en scallopedram, en bård, en knapp, en textremsa, massa häftkuddar och symaskinens hjälp slutade det i detta kortet. Kanske inte det mest juligaste i färgväg men jag gillar det ändå. Och tiden... 57 minuter :) Huga säger jag, men det gick :)

tisdag 2 oktober 2012

Operation nr 1...

Då vart jag en gallblåsa mindre :) De hittade massa stenar i gallblåsan och en klump med olika stora stenar som var på väg in till stora gallgången. Antagligen de som jag har haft sådant besvär med på den sista tiden. Operationen gick jättebra men jag måste ju erkänna att det var lite småläskigt.

Klockan kvart i sju anmälde jag på mig på avdelning 136. Efter en halvtimmes väntan, som kändes som en evighet, visades jag till ett rum där jag fick byta om till en operationsrock med öppen rygg, knälånga strumpor och gigantiska trosor, sexigt värre :) Halv nio kom vaktmästaren och körde ner mig till inför-operations-rummet. Där jag fick lägga mig på en smal säng och två supersnälla narkossköterskor började förbereda mig. De packade in mig i en massa täcken, satte nål och jag fick en finfin liten cocktail så jag kunde slappna av lite. Hux flux rullade de ut mig och in i ett annat rum där jag fick andas i någon mask och ytterligare en sköterska sprutade in något i nålen som sved lite. Vet att jag tittade lite surt på honom för jag var inte riktigt beredd och sedan var jag borta. Sex timmar senare vaknade jag med ett jättesnurr i huvudet. Så fort jag öppnade ögonen gick allting runt men så länge jag blundade gick det bra. En jättego sköterska tittade till mig med jämna mellanrum och efter två timmar kom vaktmästaren och körde tillbaka mig till avdelningen där farmor och farfar väntade. Väl upp på avdelningen blev illamåendet bara värre och värre vilket slutade med att jag spydde konstant sex timmar i sträck. Sjuksköterskan försökte verkligen men allt men trots tabletter eller medicin som sprutades in via nålen ville illamåendet inte ge med sig förrens på morgonen dagen efter. I samma stund var det också dags att försöka ge sig upp på benen också, herrejäklar vad ont det gjorde att resa på sig!! Det är otroligt vad mycket som man använder magen till som man inte ens tänker på. Första gången jag skulle resa sig trodde jag att jag skulle krevera, inte bara det att det kändes som någon hade kört över magen utan man skulle ju på något sett försöka få ner luft i lungorna också samtidigt som det kändes att magen skulle gå sönder. Kanske också ska nämna att jag glömt att ta smärtlindringen också då den stod kvar på bordet :) Men men, skam den som ger sig, sakta sakta med hjälp från sköterskorna tog jag mig upp sittades och även ståendes. Jag skulle egentligen åkt hem redan den dagen men eftersom jag mått så illa och inte kunnat äta mm så fick jag stanna kvar en natt till. Den värsta värken gav med sig under dagen och jag försökte röra på mig så mycket som jag kunde och orkade med. Även om det gjorde ont så blev det lite lättare och bättre för varje gång. Mamma kom även upp en stund och höll mig sällskap. Dagen efter, i fredags, var det dags att bege sig hemåt vilket kändes både jätteskönt men även supernervöst. Det som kändes jobbigast var nog hur katten jag skulle ta mig ner och upp ur sängen helt själv utan en säng med höj- och sänkbar rygg, men det visade sig gå ganska så bra. I morgon är det en vecka sedan operationen och ja, det blir bättre och bättre för varje dag som går.

Hela den här upplevelsen har väl varit lite sidådär men det är ju inte så kostigt för vem gillar egentligen att blir opererad?? Däremot har det funnits en hel del positivt också och det har varit personalen på sjukhuset. Sist jag låg inne kändes det lite sådär, det var mycket veleri och personalen var väl lite nja... absolut inte alla men vissa. Men sådär var det inte den här gången utan ALLAvar verkligen supergulliga och omtänksamma vilket har känts så underbart. Jag är verkligen inte något stort fan av sjukhus och allt som hör där till men redan från första klivit in på avdelningen tills jag åkte därifrån kände jag mig så omhändertagen. Det är helt otroligt vad lite medmänsklighet, ett leende eller en klapp på handen kan göra :)